#TB ett år sedan

Idag är det exakt 1 år sedan jag satte mig på flyget med tårarna rinnande ner för kinderna mot en destination som jag inte visste något om och där jag inte kände någon. Tänk om jag inte skulle trivas och bara skulle vilja åka hem? Oj om jag bara skulle ha vetat. Alla minnen och vänner man fått.

Jag har tänkt på tiden under utbytet ganska mycket den senaste tiden då det just är 1 år sedan jag åkte iväg. Jag önskar så in i norden att jag skulle få åka igen. Utan tvivel var det den bästa tiden i mitt liv och att få leva i en egen liten drömvärld utan bekymmer (iaf efter att jag fått mitt baggage) skulle väl alla vilja göra, Nu när jag hör om folk som åker iväg på utbyte så bir jag nästan lite avudsjuk, JAG VILL OCKSÅ. Men jag får väl helt enkelt vara nöjd över att jag haft chansen att få uppleva det en gång, det är ju inte heller alla förunnat. Men alltså det var ju bara så sjukt roligt. Dock tror ja att om jag skulle ha haft möjlighet att åka igen skulle det inte bli samma sak, för då skulle jag ha så enorma förväntningar och skulle säkert bara bli besviken på att det inte är likadant. Får helt enkelt bara njuta av minnena. Lite sentimental blir man ju när man tänker på att det är 1 år sedan.

Till er som är påväg på utbyte, NJUT AV VARJE SEKUND. Ni kommer sakna det sedan.

Tänk att detta var alla utbytesstuderande som kom till Marshall förra hösten, resten skulle studera hela undergrad. där. Kanske därför vi blev så tight grupp när vi var så få, om man jämför med t.ex. utbytesstuderandena som kommer till Åbo iår som är över 200.

20.08.2016 kl. 11:07

What I miss...

Det är ju ca. 3 månader sedan jag kom hem från USA och mina tankar går ganska ofta tillbaka till utbytet. Därför tänkte jag nu lista alla de saker som jag saknar mest från USA.

Vädret och klimatet

Speciellt dessa tider när det har varit kallt och ruggigt här, samtidigt som jag bombaderas med snapchats från WV där blommorna börjar slå ut och de har haft över 20 grader nu i nån vecka. GUD.VAD.JAG.SAKNAR.DET. Jag är ju som alla vet en soldyrkare så att kunna gå en hel höst i shorts passade mig perfekt. Det finska klimatet, not so much. 

 

Chipotle och Starbucks

Haha alltså vem trodde att jag skulle sakna något i matväg från USA?! Men attans vad chipotle var gott!! (Det är ju faktiskt mexikansk så det förklarar väl saken) Starbucks är ju bara för gott det också. Tänk om de ändå skulle komma hit. Eller kanske det är bäst att de inte gör det, för en dryck innehåller ju typ 600 kalorier och 100000 kg socker. Kan ha varit en bidragande orsak till viktuppgång hehe.

Min traditionella frukost

Åt ju alltid väääärldens godaste egenkomponerade omelett, gröt, apelsinjuice och kaffe. Det var verkligen den bästa uppladdningen för dagen. Man blev så mätt så jag orkade allt som oftast inte ens äta upp allt. Tror jag ska försöka mig på att laga en egen omelett på samma vis som de gjorde här nån dag. 

Människorna

Såklart. Alla fina vänner man fick från alla världsdelar och kulturer. De närmaste håller jag ju såklart ännu kontakt med ofta, men det är ju inte samma sak som att bo tillsammans typ och umgås 24/7. 

Själva landet

Jag är av den åsikten att USA har så himla mycket att erbjuda. Själva landet är ju lika stort som en världsdel och varje delstat är unik, nästan som ett eget land. Det var så häftigt att åka på alla utflykter och se allt. Dock har jag ju en massa osett, men det känns som att det viktigaste på östkusten är täckt. Södra och västra delarna är kvar på min bucket list. Och så vill jag ju köra längs route 66, men det tar vi om några år när jag är över 25 och får hyra bil billigare.

Billiga utelivet

Icke att förglömma. En öl för $ 1. Det saknar man nog minsann när man beställer en öl i Finland för 6 €. Då svider det nog i plånboken.

 

Oh memories. 

Men det finns ju nog saker jag inte saknar också. Typ alla shootings. För någon vecka sedan blev någon mördad på "bargatan" där vi brukade vara varje helg, och han som sköt var en studerande som bodde typ i mitt gamla dorm. Mysigt. Annars skjuter folk i Huntington var och varannan dag så det saknar man ju inte precis.

 

 

21.03.2016 kl. 18:43

Ett tredje hem.

Efter ca ett dygns flygresa och 15 sömn vaknade jag nu för första gången på 4 månader upp i Malax. Många har frågat hur det känns och svaret är: sjukt. Har inte riktigt fattat ännu att mitt utbyte är slut. Det känns så himla sorgligt. Jag saknar redan allt och alla. 

Om jag ska ta och summera mitt utbyte i ett ord så vore det nog: fantastiskt. Det har varit de bästa 4 månaderna i mitt liv och det har varit så himla roligt. Kan bara säga åt alla som inte varit på utbyte, ÅK!!! Man förstår inte före man själv har varit med om det hur givande det verkligen är, trots att alla säger att det är det. Att man får möjligheten att åka vart man vill i världen, lära sig nya kulturer, träffa nya människor och besöka nya ställen är helt awesome.

Före jag åkte var jag lite nervös att man inte skulle få några vänner eller vantrivas i 4 månader.Jag trodde definitivt inte att jag skulle få så nära vänner som vissa faktiskt blev. Vi blev en tight internationell familj som umgicks 24/7. Jag vet ju inte riktigt hur det är på andra utbyten men jag tror att vårt näragäng var exeptionellt stor. Vårt ursprungliga gäng var typ 10 pers, och under utbytestiden kom det till några,så vi var väl 15 pers som mest typ. Dessutom fick jag en massa övriga vänner, både amerikanska och internationella.

Det jag hörde från andra utbyten var att man bara umgicks med övriga utbytesstuderanden, men så var verkligen inte vårt fall. Vi fick flera amerikanska vänner och som t.o.m sa åt oss att de inte hade trott att de skulle komma att bli så här nära vänner med oss utbytesstuderanden. Det att man faktiskt fick amerikanska vänner gjorde att man fick uppleva kulturen ännu mer och gav det där lilla extra.

Det känns väldigt coolt att ha vänner över hela världen, och det ger mig ännu mera orsaker att resa runt hehe.

Och alla upplevelser som man haft. Oj oj. Folk frågar ofta vad som har varit bäst, och det är väldigt svårt att svara på eftersom jag tycker att det är helheten av utbytet som varit bäst. Allt man har gjort har varit nytt och man har fått uppleva en ny kultur. Förstås gillar jag resorna vi gjort, Wasington DC, Nashville, New York osv. En annan favorit är White Water Rafting. Men det bästa är ändå själva utbytet, vilket inkluderar allt tillsammans.

Dock ska man inte tro att det är skolan som ordnar allt sånt utan man måste nog ta tag i det själv. Allt som vi har gjort har varit tack vare våra amerikanska vänner eller självordnade resor. Till och med i början när vi kom hit var det på ens eget initiativ att man hittade vänner, eftersom Marshall inte ordnade några gemensamma event för utbytesstuderanden. Vi hade en timmes orientation där de berättade om viktiga saker, och that's it. Sedan fick man klara sig själv. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det löste ju sig till det bästa. 

Marshall, Huntington och West Virginia har nu en speciell plats i mitt hjärta och efter det här utbytet kan jag säga att jag har ett tredje hem och minnen för livet.

 

15.12.2015 kl. 13:38

Nytt kapitel

Just nu känner jjag att jag inte alls hinner med livet. Jag är liksom i något slags lyckorus och bara allmänt svävar på moln. Fastän det idag är dags att säga hejdå åt 3 till, nämligen Mara (Nederländerna), Julia (Brasilien) och Jeromina (England). Däremellan säger jag ju hejdå åt andra folk som jag känner och har umgåtts med också, men de är inte lika nära eller i vår grupp, så ja nämner bara dem som faktiskt är i vår grupp.

Men över till det positiva. *TRUMVIRVEL* Obba och jag ska bli sambos!!! Vi fick just veta att vi fått lägenhet och han har redan skaffat sig ett jobb, så efter jullovet börjar ett nytt liv i Åbo. Det känns så jäkla bra. 

Ett kapitel håller på att ta slut, och ett nytt ska just börja. Filosofen Louise har talat.

Jobbar förfullt med att dricka upp alla mina flexpengar på starbucks, så jag har nu smakat på alla deras holiday flavours. Och igår fick jag även se en helt ny stavning av mitt namn. Ingen kommentar nödvändig tror jag...

11.12.2015 kl. 18:50

En massa hejdå.

Denna vecka är fylld med hejdån. Folk försvinner en efter en and I hate it. Jag är verkligen dålig på hejdån för jag är så känslosam på något vis. När jag tänker på att jag säkert aldrig kommer träffa vissa igen så börjar tårarna bränna under ögonlocken. 

Igår for jag och Mara på en sista lunchdejt med Karianne. Vi for till Jims spagettihouse, där bland annat John F. Kennedy har ätit en gång i tiden. Sedan tog hon oss på en liten roadtrip så vi körde WV-Ohio-Kentucky bara för att visa att man kan åka genom 3 delstater på 20 minuter. Sedan var det dags att säga adjö till henne. Sorgligt, eftersom hon bor här och jag med högsta sannolikhet inte kommer komma hit till Huntington igen i mitt liv.

På kvällen var det Egyptien-Omars tur. Vi for till Jakes som var proppat för en gångs skull och min avskedsgåva till honom var att bjuda honom på en 1 dollars öl. (Åååh vad jag kommer sakna hur billigt det är på barerna här!!) 

Idag ska vi ha överrasknings avskedsmiddag för Katylyn. Hon har hjälpt oss med så mycket här och det är hon som har tagit med oss på alla roliga event som white water rafting, bridge day och camp trippen. Hon har fixat skjuts åt oss och alltid hjälp om vi behövt hjälp. Och allt detta helt av egen god vilja, för det är inte hennes jobb utan hon bara älskar utbytesstuderande. Mera såna genomgodhjärtade människor till jorden tack.

 

09.12.2015 kl. 21:26

Final week

Nu är det exakt en vecka tills jag flyger hem. Det närmar sig med stormsteg. Denna inkommande vecka är finals week, så det betyder att jag har mina 4 final exams och sedan är det finito. 

Normalt folk skulle säkert ladda upp hårt inför sina finals och sitta inne och studera hela förra veckan. Det är dock inte riktigt min filosofi, utan jag har istället tagit ut det sista partajandet under utbytet. Det började i onsdags med vår traditionsenliga hot corner 20 cents öl. I torsdags for vi till Jakes där man betalade 5 dollar och fick dricka hur mycket man ville resten av kvällen (helt sjukt jag vet). I fredags ordnade en bekant till oss avskedsfest i hans hus så då var det house party i ett helt fullproppat hus som gällde. Igår var min tanke seriöst att bara sitta inne och ta det lugnt. Men men, lättövertalad som jag är blev det en massa frats och barer igår. 

Nu efter dag 4 känner jag att jag verkligen pressat ut de sista dropparna ur detta amerikanska studieliv och förtärt de sista friska bitarna i min lever. (OBS skämt det där med levern, vet ju inte riktigt vem som läser detta ifall niinte känner till min sorts humor så just to make it clear)

Lite bilder från veckans bravader.

 

Btw. Grattis på födelsedagen Finland. Ses snart.

06.12.2015 kl. 20:47

Christmaaaas

När mamma kom hit hade hon med sig pepparkakor, choklad, lakrits, salmiak och glöggkrydda. Så snäll som jag var ordnade jag ikväll en finsk afton med allt detta åt mina internationella vänner och min roommate. Det enda lilla problemet var att jag var tvungen att tillverka glöggen själv. Och det skulle vara på svartvinbärssaft, vilket de så klart inte har här. Så jag använde mig av grape juice istället. Tänkte att de vet ju ändå inte hur det ska smaka, förutom min svenska kompis då. Jag var lite nervös över resultat, men det luktade verkligen glögg då jag kokade....

...men det smakade verkligen inte riktigt glögg. Det diskuterade jag och svenskan dock bara sinsemellan på svenska och de andra verkade gilla det så varför säga något hehe.

Efteråt ordades det ett litet mysevent nere i vår lobby med pizza, bingo, prisutdelning, photo booth och dekorering av egna julgransbollar. Jag vann godis och en tomteluva. Har faktiskt börjat få lite julfeelis nu äntligen med allt juligt vi gjort idag!

 

04.12.2015 kl. 04:42

Skolsystemet

Jag insåg just att jag itne riktigt har skrivit något om hur skolsystemet funkar på detta ställe. Täntke att det kan vara bra att ha det nerskrivet tills jag är gammal och dement och inte minns någonting. 

Så för att vara en full time student som det heter ska man ha 12 credit hours/semester. Det motsvarar ca. 24 sp. Jag har denna termin 16 credit hours, så jag har iaf mitt på det torra.

Man bedöms i skalan A-F, med undantag för E. Alltså sjukt ologiskt. Varför inte bara ta bort F och sätta till E istället så det går i ordning?! Well well, F är underkänt och A är bäst.

Så har man ofta en eller flera midterms i mitten av terminen. Sedan i slutet har man en finals week. Jag skriver väl 4 finals nästa vecka men jag tar inte precis stress över det. I varje exam finns det flervalsfrågor, och vissa består endast av flervalsfrågor. Dessutom får vi study guides som säger nästan exakt vad som ska komma i examsen. Man samlar dessutom en massa bonuspoäng hela tiden under kursen, som gör att man typ skulle kunna skippa en exam och ändå komma igenom kursen med skapligt vitsord. Hela den här strukturen tycker jag gör det vääääldigt lätt, om man jämför med hemma.

Kontakten med lärarna är mera personlig här. Här pratar man om vad som helst med lärarna och man är nästan på en "kompisnivå" med dem i klassrummen. Och de gillar utbytesstuderanden. Jag blir ALLTID utpekad och diskussionsobjekt i mina klasser. Idag när jag steg in i klassrummet påpekade professorn att jag såg ytterst europeisk ut med men läderjacka och scarf. Det fick mig att inse att jag faktiskt inte sett en enda amerikan med läderjacka, hur sjukt är inte det?! Har inte ens tänkt på det förr. Samma lärare tror att jag är från Sverige (även om jag sagt flera gånger att jag är från Finland) så han säger alltid något om Sverige och ser jättestolt ut och väntar på en reaktion från mig. Eftersom jag inte vill ta bort hans glädje brukar jag mest le tillbaka och hålla med.

Vet inte om jag glömt något nu, men det är bara att fråga vetja ifall det är något ni vill veta.

02.12.2015 kl. 02:22

Hemma igen.

Så var det mindre än 2 veckor kvar av mitt utbyte då. H.E.R.R.E.G.U.D. Vart har tiden flugit iväg?! Jag känner verkligen en ångest nu över att lämna det här. Skillnaden när jag lämnade hem för att åka hit var att jag visste att jag skulle komma tillbaka hem, när jag lämnar Huntington vet jag att jag troligtvis aldrig kommer att komma tillbaka hit och de flesta personer som jag lärt känna kommer jag aldrig se igen. 

Det var riktigt kul att visa mamma och Obba min lilla stad. Ganska stor kontrast till New York om vi säger som så. Jag visade det viktigaste och så fick de se mitt campus och dorm. De fick också gå över bron till Ohio så de kan checka av en till delstat. På fredagskvällen samlade jag ihop gänget som hade kommit tillbaka från diverse delar av landet och vi tog en utekväll så Obba skulle få testa på utelivet här. Fick också uppleva Black Friday USA-style. Det blev en ganska dyr dag eftersom jag hittade så mycket att handla. Men nu får det nog räcka för jag har ingen aning hur jag ska få hem allt. Jag insåg just att jag köpt 6 par skor under mitt utbyte... Det är typ lika mycket som jag köper under 3 år hemma. 

Gonna miss this. Mitt tredje hem.

30.11.2015 kl. 18:00

NYC

Så var mitt thanksgiving break och New York resa över och mamma & Obba har tagit tåget tillbaka till New York. Det har varit en bra resa där vi gått säkert 15 km/dag och ätit hamburgare så det stått ut genom öronen. 

Morgonen den 20.11 satte jag mig på tåget och 15 timmar senare var jag framme i New York. Efter lite missförstånd mellan var vi skulle mötas, hittade vi varandra bland alla uteliggare på Penn Station. 

Vårt hotell låg vid Times square så vi hade riktigt nära till många ställen. På lördagen var det downtown som stod på schemat. Vi tog subway till Staten Island terminalen och därifrån gratisförjan över till Staten Island. Vi gick iland en stund och sedan tillbaka med färjan och såg frihetsgudinnan på vägen. Sedan gick till wall street (såg bl.a. N.Y. stock exchange och Trinity Church) och vidare till 9/11 memorial. Gick över Brooklyn Bridge där man hade en fin vy över Manhattan. Tog subwayen tillbaka till hotellet och åt pizza på minsta pizzastället jag nånsin sett. Seriöst typ 5 kvadratmeter stort. På kvällen for vi ut ett varv och kollade Times Square by night. Det kryllade av folk. De var som myror överallt. Och poliser stod med sina k-pister i alla hörn eftersom det var terrorvarning i NY.

Södagen var det uptown som gällde. Vi tog subway till Harlem och gick runt där innan vi gick till Central park och gick runt där. Vi försökte gå mot en sjö men slutade med att vi gick runt i en cirkel så gick ut och tog subway till mitten av parken. Vi gick runt lite i parken och sedan gick vi ut till American Museum of Natural History. Tyckte inte det var värt att betala in sig utan kollade bara på dinosaurierna i ingången så vi kunde säga att vi varit där. Sedan gick vi heeela vägen tillbaka längs upper west side till hotellet (typ 3km). Vi bara stannade och åt vid chipotle. På kvällen for vi på en öl till irländska baren McGees, som inspirerade till baren i HIMYM. Det var ju lite coolt.

Måndagen var midtown-dagen. Vi såg Grand Central Terminal, Chrysler building, Madison square park, Flatiron buliding, Empire state building och Macey’s där de hade en julavdelning. Vidare till Bryant park och kollade på en julmarknad och skridskoplan, Rockerfeller center och såg julgranen som de höll på att bygga upp, in på m&m och hershey’s affärer. Vi sket helt och hållet i att gå upp i Rockerfeller center & Empire state eftersom vi hade bra utsikt fråk hotellet och det skulle ha blivit svindyyrt. 

Tisdagen var sista New York dagen. Vi började dagen med att gå the highline och besöka chelsea market. Sedan googlade jag adressen till Carry Bradshaws lägenhet så vi tog en liten tur dit. Sedan var det dags för stadsdelarna Little Italy, Chinatown och till sist Upper East Side (som ett äkta gossip girl fan kan man ju bara inte missa det). Dagen avslutades med en burgare på Shake Shack. 

Vi var helt slut varje kväll efter allt gående, för vi täckte verkligen hela Manhattan. Rekommenderar alla att åka till NYC en gång i livet, det är värt att se.

Onsdagen var tidig väckning och 15 timmars tåg mot Huntington för att visa mamma och Obba var det riktigt är jag befinner mig. 

 

29.11.2015 kl. 21:22

Hej på er,

Mitt namn är Louise och jag är 25-årig äventyrslysten och glad tjej. Denna blogg handlar om mitt liv. Allt mellan himmel och jord. Kommer från lilla Malax, har studerat i Åbo, jobbar i Vasa och är numera bosatt i mysiga Solf. Älskar att pröva på nya saker, resa och god mat. Enjoy. 

 
Follow on Bloglovin bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar